Karyliciouz

Jag går just nu igenom en depressions period då det känns som att vad jag än försöker prestera så kommer jag förr eller senare att misslyckas. Det är tusen saker som förväntas av mig från alla olika håll, men det är inte någon idé att ens försöka eftersom jag gör folk besvikna gång efter gång. Jag känner mig tråkig och uttjatad. Det finns ingen poäng med livet längre, allt känns meningslöst.

- Tacksamhet är något jag egentligen bör känna med tanke på allt jag har här i livet, men ändå känner jag bara tomhet och att jag med tiden kommer att bli lämnad kvar ensam. Att jag inte längre kommer ha någon att vända mig till när det är som allra värst, att jag helt enkelt inte kommer ha någon att prata med. Vet inte varför jag känner såhär direkt, det är rena dumheter egentligen om jag tänker efter.

Är det någon som kan svara på varför? Varför jag känner mig som en dum idiot och varför jag känner som jag egentligen gör? Mitt leende är inte längre äkta, bara en tillgjord fasad för att tillfredsställa folk. Jag gråter i tystnad. Jag orkar inte mer.