Skolfotografering
Allt är riggat, handen håller ett stadigt grepp om kameran, människorna är på plats, rätar en extra gång på ryggen, gör ett ansträngt försökt till ett leénde och ett starkt sken bryts hastigt ut. Vad är det egentligen jag försöker beskriva? Skolfotografering såklart! Hatkärlek kan väl vara den mest lämpade beskrivningen till detta fenomen just för tillfället.
Allt känns i synnerhet väldigt stelt, det skall hela tiden tjatas om: kom lite längre fram, räta på ryggen, titta in i kameran, lite mer till vänster, upp med hakan, gå lite längre in och skjut ut bröstet. Fotografen tycks aldrig bli riktigt nöjd känns det som, men allt slit och svett är i alla fall värt resultatet i slutändan trots att det tar en hel evighet att få hem korten!
Själv håller tummarna på att jag i år för en gångs skull lyckats hålla ett relativt neutralt ansiktsuttryck istället för att se ut som en fördärvad bäver i ansiktet.
Förra årets skolfoto. Jag väljer för allas bästa att inte kommentera min egna nuna.
Såhär såg fotot ut efter att jag hade gjort några små justeringar.
